Vaccination av hundar

Dräktiga tikar bör vaccineras om de inte redan har ett fullgott vaccinationsskydd. Detta ger ett initialt skydd för valparna de första veckorna, genom att antikroppar som bildas hos modern överförs till valparna via modersmjölken.

Valpar som fötts av en korrekt vaccinerad tik är alltså indirekt skyddade mot smitta i några veckor. De bör därefter  få en grundvaccination vid 8 och 12 veckors ålder, samt vid 1 års ålder. Denna vaccination är mot valpsjuka, parvovirusinfektion, smittsam leverinflammation och kennelhosta. Därefter  rekommenderas  att revaccinera mot kennelhosta varje år, samt mot parvovirusinfektion, vaplsjuka och smittsam leverinflammation var tredje år. Om hunden ska träna, tävla, vistas på hunddagis eller kennel bör hunden vaccineras i god tid.

Kennelhosta

är ett samlingsbegrepp på hostliknande symtom hos hund, som kan orsakas av flera olika smittämnen, ofta i kombination med varandra (hundens parainfluensavirus typ-2, bakterien  Bordetella bronchiseptica, hundens adenovirus typ-2, hundens herpesvirus typ-1). Symtomen består av akut insättande hostattacker av olika grad. Hunden kan hosta så kraftigt att de hostar upp slem och kan få kväljningar. Initialt kan hunden även få feber.

Smittan sprids genom hundkontakt, men även genom föremål som hundarna delar, t ex vattenskålar och leksaker. Det är därför viktigt att inte låta en hund med kennelhosta träffa andra hundar.

De flesta insjuknade hundar blir friska utan behandling, men vid svårare fall kan det behövas veterinärvård.

Valpsjuka

orsakas av ett virus (Canine distemper virus, CDV), som förekommer i hela världen. Hundar blir smittade genom att träffa andra infekterade hundar, men även via virus som finns i omgivningen och via händer och föremål. Viruset kan överleva i flera veckor i omgivningen och vid ett utbrott är det viktigt med noggrann hygien och rengöring/desinfektion.

Symtomen hos infekterade hundar kan variera. Vissa är symtomfria, medan andra får hosta och feber (påminner om kennelhosta). Även allvarligare symtom förekommer, framför allt hos yngre hundar. Typiska symtom är hög feber, lunginflammation, kraftigt påverkat allmäntillstånd och varigt sekret från nos och ögon. Vissa får kräkningar och/eller diarré. En del kan få hjärnskador och måste avlivas.

Dräktiga tikar får missfall eller så är valparna svagfödda och dör snart.

HCC, hepatitis contagiosa canis (infektiös hepatit)

Orsakas av ett virus (adenovirus typ-2) och finns spritt i hela världen. Viruset överlever länge i omgivningen och kan smitta både genom att hundar kommer i kontakt med det utomhus eller via föremål, samt vid direktkontakt med annan hund. Noggrann hygien och rengöring, samt desinficering är viktigt vid ett utbrott. Hundar sprider bland annat smittan via sin urin och kan göra detta i flera månader.

Viruset går på hundens lever, njurar och blodkärl och smittade hundar kan få ont i buken, illamående, diarré, hög feber och trötthet. Bleka eller gula slemhinnor i ögon och mun, samt synliga blödningar och svullnader på kroppen kan förekomma. En del hundar kan avlida bara på några timmar. Unga hundar får oftast en allvarligare sjukdom. Dock är det inte alla infekterade hundar som får symtom på sjukdom och en del kan få mildare kennelhosteliknande symptom.

Dräktiga tikar får missfall eller så är valparna svagfödda och dör snart.

Parvovirus

Parvoviruset finns i hela världen och smittar genom infekterade hundars avföring, samt via föremål. Viruset kan överleva i flera år i miljön. Det är viktigt att sanera området noga efter ett utbrott.

Hundar kan bli smittade med parvovirus utan att få symtom, men typiska symtom är hög feber, kräkningar och diarré. I värsta fall kan hunden avlida. En dräktig ovaccinerad tik får valpar som är väldigt känsliga för infektion med parvovirus och kan efter smitta dö snabbt. Blir valpar smittade innan de blivit två månader gamla kan de även få skador på hjärtat och sedan dö av detta.

Källa: SVA.se samt ”Vaccination av hund och katt” – en sammanställning av SVS och SVA

Powered by WordPress. Designed by WooThemes