Foto från länsstyrelsen i Blekinge län.
Huggormen (Vipera berus) är den enda vilt förekommande giftiga ormen i Norden. Under vintern ligger ormen i dvala och vaknar när vårsolen börjar värma marken i mars-april. Man hittar dem ofta på varma platser så som på stenhällar, i högt gräs, i lövhögar och i husgrunder. Huggormen kännetecknas av deras breda platta huvud och tydligt markerade mörka sicksackband längs ryggen. De har även vertikalställd pupill, medan många andra ormar, inklusive snoken, har rund pupill. Hanarna är grå till färgen och honorna bruna/rödbruna. I sällsynta fall kan ryggteckningen se annorlunda ut. Även helt svarta huggormar förekommer.
Ett huggormsbett kan hos hund leda till allt från total symtomfrihet till akut chock och död. Variationen anses vid studier på människor bero på mängden injicerad gift och giftets koncentration. Symtom ses oftast inom 3 timmar efter ett huggormsbett och symtomen tilltar under det följande dygnet. Symtom kan inträda senare, men om inga symtom setts efter 8 timmar tyder det på en obetydlig giftinjicering. Tidiga symtom är smärta och svullnad vid bettstället samt nedsatt allmäntillstånd. Svullnaden sprider sig sedan från bettstället och även blödningar i huden i anslutning till bettet kan ses. Giftet kan också orsaka skador på djurets hjärta, tarmar, lever och/eller njurar.
I regel bits hundar i nosen när de nosar på ormen eller i framtassarna när de försöker hålla fast ormen, katter bits i regel i framtassarna när de slår efter ormen. Katter är mer motståndskraftiga mot huggormsgift än vad hundar är.
Vad ska du göra om du misstänker att ditt djur blivit huggormsbiten?
– Undvika att röra vid bettstället.
– Håll hunden i absolut stillhet! En liten hund kan man bära, en stor hund bör få vila en stund innan man i lugn takt går hem. Detta gör man för att undvika att giftet sprids och är speciellt viktigt vid bett i benen.
– Ta omedelbart kontakt med en veterinär och ta dig så snabbt du kan till en djurklinik för att ditt djur ska få korrekt vård.